En färd på Europas kanaler 1992
(här den första etappen Norje - Paris)

(Klicka här för att läsa om andra etappen)

En majdag 1992 lossade Yvonne och Leif Magnusson förtöjningarna till sin åtta meter långa motorbåt Monsun och gav sig iväg på en resa på floder och kanaler genom den europeiska kontinenten. Ner till Medelhavet och Afrika. Resan tog sexton månader.
Här öppnar de dagboken och slår upp fotoalbumet och vi följer dem på resan fram till Paris.


 

Följ med på kartan

 

 

Här följer loggboks/- dagboksanteckningarna utan redigeringar

13-5-92 Onsd
Vi startar vår resa resa från Norje hamn, vår hemmahamn.
Alla avsked från föräldrar, barn och barnbarn är avklarade.
Tiden och pengarna har rullat iväg de sista stressiga dagarnamen och solen visar sin bästa sida när vi tuffar ut genom sundet i Norje.
Första etappen är inte så lång. Vi går in till hamnen i Krokås för en sista justering på motorn.
Torsdag kväll angör vi Skillinge efter en mellanlandning i Simrishamn för lite inköp.

15-5-92 Fred
Fredag morgon avgång till Gislövs läge, den sista svenska hamnen på ett till två år.
Vädret är soligt med svag sjöbris.
Angör Danska Vordingborg lörd eftermiddag. Allt är stängt i affärsväg så maten blir enkel.



17-5-92 Sönd
Avgång söndag morgon genom "smålandsfarvattnet" till Gedser där vi stannar till en timmes tid, men beslutar sedan att gå direkt till Burgstaken i Tyskland.
Hamnen i Burg såg på sjökortet enkelt ut att angöra i mörker, men med alla ljus från land tog det nära en timme med kryss härs och tvärs innan vi kunde lokalisera inseglingsfyren till rännan in.
Väl i hamn skulle vi dagen efter snabbt besöka en bank för att skaffa kontanter med vårt Visa-kort
Vi kammade noll. Försök i Puttgarden sa man oss. Vi kastar loss och går till Heiligerhafen några mil västvart.
Sak samma där. Modet gick ner mot noll.
Att vi hade grundstött i hamnen satt kvar lite i skepparens inre, men mjuk sand förstör inget på skrovet.
Vi räknar vår D-mark som Joakim Anka, tankar 20 lit diesel och går mot Kiel tisd morgon.

19-5-92 Tisd
Efter en timmes gång blir vi uppkallade av tyska marinen på VHF-radion. Vi förstod inte vad man menade men marinbåten körde fram till oss och anmodade oss att gå 6 mil NV riktning för de hade skjutövning i området.
Typiskt om Monsun skulle få en bredsida så här i inledeningen av resan.
En timme senare angör vi Jachthafen i Holtenau i Kiel. Det är egentligen härifrån si börjar räkna med vår resa.
En viss transportsträcka är avverkad. Vi ligger kvar i Holtenau fram till torsdag för att få tid till mat o spritinköp, inköp av flod och hamnkartor samt sjölort för medelhavet.
Det var inte så billigt som vi hade trott. På onsdagen besökte vi Kiel med tur aaatt hitta en bank med Visakort.
Avverkad distans 270 M.
Torsdag kväll fick vi besök av tyska polisen som ville se våra pass och veta var vi kom ifrån och vart vi skulle.

22-05-92 Fred
Vi gjorde klart för avgång på förmiddagen. Hämtade våra transitvaror hos Tiesen och skulle sedan bara tanka diesel
för att sedan slussa in på kanalen. Klockan var nu 11. Bunkerfartyget var inte på plats så vi lade oss att invänta det.
Kl 12 skulle det anlända. Kl 16 hade det inte synts till och genom en tysk seglare fick vi veta att det inte skulle komma förrän senare på kvällen.
Det var bara att gå ut i Kielbukten till ett annat ställe som heter Strander, en stor Jachthafen där vi äntligen kunde bunkra vår diesel.
En knapp timmes gång dit. Kl 18 gick vi så in i slussen i Holtenau och strax efter 21 lade vi till i hamnen i Rendsburg där en mycket trevlig Hafenmeister tog emot.



23-5-92 Lörd
Soligt även idag.
Sedan vi Lämnade Norje har vi knappt sett ett moln på himlen. Borta bra men hemma bäst brukar man säga men det är skillnad på länderna även om vi inte kommit så långt på vår färd.

Den torghandel som vi besökte i Rendsburg finner man inte i Sverige. Man säljer fläsk, korv, kotletter, ja allt som man
behöver för att inte tala om grönsaksstånden, blomsterstånden. Ja det var en verklig supermarknad.
Vi handlade kotletter och grönskaer. Potatis hade vi köpt av Tiessen i Holtenau. Vi fick egentligen inte röra transitvarorna, men potatisen skulle nog inte hålla sig till Holland. Vi får väl köpa nya tills dess att tullarna kanske kollar oss.
Lämnar Rendsburg vid middagstid och går mot Brünsbuttel.

Vid halv sextiden är vi framme och träffar bl a en familj Boström från Göteborg. Båtritare och nu pensionär som är på väg till Amsterdam.
De seglar en Boström 29a, egenhändigt ritad.
Vi slussar tillsammans kl 19 ut på Elbe och sedan ser vi dem inte mer eftersom vi går snabbare för motor.
Deras nästa anhalt är Cuxhafen, vår är Ottendorf. Dit kommer vi på kvällen med hjälp av utgående tidvatten.


24-5-92 Sönd
Väckarklockan purrar kl 07. Har vi tur får vi slussa in på Hadelnerkanal tidigt idag.
Det är högvatten nu och vi lämnar hamnen vid 8-tiden och går mot de 500 metrarna till slussen.
Där blir det att vänta. Tidvattnet sätter fart utåt och kl 11 går skepparen upp till slussen för att höra efter när vi kommer in. Kl 14 svarar en ung kille, helt obekymrad vilket man inte kan säga att jag var.
Vattnet under Monsu var inte mer än 1,5 m och vi behöver 0,9 m för att ligga flott.
Vi förtöjde om för att komma ut på djupare vatten men den där lilla skräcken satt liksom inbiten i skallen. Vad händer om tre timmar. Finns här något vatten kvar eller sitter vi
fast i gyttjan.
Nåväl, kl 14.15 slussar vi in. Det fanns så mycket vatten under båten så vi klarade oss. Nu var det raka spåret mot Bederkesa.
Trodde vi! Den unga slussmästaren förklarade vänligt men bestämt att vi inte kunde lämna slussområdet förrän tidigast kl 17 eftersom en roddregatta ägde rumm på kanalen denna soliga söndag.
Vänta i två timmar till, minst.
Vi passerade Bederkesa lite över kl 20 och knöt fast vid slussen därefter vid 21-tiden.
Tidig intörning och väckning av skeppsringklockan 06.30 dagen efter.

25-5-92 Månd
Slussning kl 07.30 tillsammans med ett flytetyg med en grävmaskin på däck. Motor saknades, men han drog sig fram med skopan i kanalbotten ömsom med fasta pollare i land.
Skepparn på Monsun var livrädd att fanstyget skulle braka in på den nyvaxade styrbordssidan men grävmaskinisten var säker med spakarna så intet hände.
Angjorde Bremerhafen vid 11-tiden. Det var dags för lågvatten så vi lade till och gick iland för lite bankbesök och handel.
Vid 2-tiden kastade vi loss och slussade in i fiskhamnen för att köpa diesel. Allt gick bra men när vi var färdiga var kl 16 och det var för sent att med tidvattnet bege sig mot Oldenburg,
så vi slussade ut och knöt fast i tidvattenhamnen vid kanalutgången.
Yvonne sprang ut på ännu en shoppingtur medan skepparen fixade middagen, inköpt grillad kyckling med egenhändigt kokt potatis, Tiessenpotatis.

26-5-92 Tisd
Soligt men blåsigt.
Vi ämnade fara vidare med tidvattnet vid 2-tiden. Fram till dess ägnade vi timmarna till att leta efter frimärken. Nåväl, i en bokhandel fick vi tag i vad vi behövde.

Kastade loss vid tvåtiden och gick ut på Unterweser mot Oldenburg. Dit kom vi utan problem vid åttatiden på kvällen.

Vi tog en promenad och fick av en pråmkille veta att slussen in till Küstenkanal öppnade kl 05 följande dag, varför vi gick och lade oss något så när i tid för att komma upp och slussa med pråmarna tidigt nästa morgon.

27-5-92 Onsd
Avgång kl 05.30. Fick slussa ganska snabbt. Vädret soligt men blåsigt. Vi hade bestämt att gå in på Elisabethfehn kanalen för att snabbare nå Emden.
Efter halva Kustenkanal, ungefär, vek vi av och in på Elisabeth, men vi började tveka ganska snabbt på detta vägval. Kanalen var grund, endast 1,20 - 1,30 m djup och när vi kom fram till två öppningsbara broa där ingen personal syntes till, blev frågan hur det var med de fyra slussarna framför oss.
Beslutet blev att vända och ta den längre vägen, Küstenkanal ut på Ems och sedan mot Emden.
Kanske kunde vi hitta en hamn längs Emskanalen.
Tre slussar senare var vi vid Pappenburg. Klockan var nu 15 och vi trodde att vi kunde komma in, men portarna gick igen och något raspigt hördes i högtalarna.
Vi förbannade Pappenburg för nu hade vi tidvattnet mot oss.Emden blev bestämt. Så småningom dök det upp hamnar lite överallt.
Frågan var emellertid om det fanns vatten kvar vid lågvatten så vi stretade på mot Emden och en på kartan utsedd natthamn. Visserligen tidvattendrabbad men med tillräckligt djup.
Kl 22 angjorde vi så Emden och knöt fast efter konstens alla regler vid bildäck och plastdunkar som följde vattnet upp och ner medelst grova stolpar.
Hafenmeister tog emot och hjälpte oss tillrätta. Vår svenska flagg väckte lite uppmärksamhet, för att inte tala om våra cyklar som fått många tyskar att vända sig om på gatorna.
Språket börjar bli en blandning av tyska och holländska. Det var skönt att törna in efter 17 timmars gång.

28-5-92 Torsd
Kristi Himmelfärdsdag. Helgdag och stängda affärer. Vi behöver lite förnödenheter men det får vänta tills imorgon.
Vi tar en dusch i marinans servicebåt, ett mindre fartyg som har inretts med med toa, dusch och hamnkontor.
Solar och slöar tills fram på eftermiddagen då vi går iland och äter ute.
Yvonne vägrar att laga rindergulasch idag igen.
Vi ringer hem, inget svar i Diö men Sigen är hemma och allt är väl.
Cyklar en runda till sta´n på på kvällen innan vi törnar in vid halvelvatiden.


29-5-92 Fred
Dags att röra på oss igen.
Först en cykeltur till stans affärer. På vägen hem tittar vi in på ett litet segelmakeri där vi köper lite kapellväv till cyklarna som skydd för sol och saltvatten.
En ung kille som hjälpte oss med detta gjorde att 4,5 m2 bara blev 3 m2 att betala.
Lite mer tråd att sy med stoppade han ner i vår ryggsäck med ett finger för läpparna, sch, "nicht bezahlen". Bra kille.
Väl ombord var det till att stuva ner för avgång och krångla sig loss från dunkar, fendrar och bildäck.
Ner med leriga tampar i ankarboxen och iväg. Man får räkna med mycket rengöring på båten med det här livet. Det är inte som hemma i Sverige med fasta bryggor och pollare och bojar som för det mesta är rena och fina.
Det är lätt att törna emot och få en repa iskrovet eller dra pulpiten i cementväggarna i slussen när båten vrider sig i virvlarna.
Det hände vid slussen i Delfzilj.
Först fick vi anropa slusstornet på VHF och anmäla att vi ville slussa in.Hur göra detta på holländska?. Jag provade på tyska och fick svar på engelska, skönt. Vi fick vänta en kvart ca, sedan blev det klart.
Vi blev egentligen aldrig på det klara med hur den slussen fungerade. Portar stängdes och öppnades framför oss men upp kom vi några meter till slut.
Vi lade till i en sporthamn en bit fram, men nu gällde det att klarera in. Vi leta och leta efter passkontroll och si, där låg den vid slussen helt anonymt.
Äntligen fick vi varsin stämpel i våra pass och ombord igen kunde vi plocka ner tullflaggen och packa upp våra vita varor.
Vid niotiden på kvällen kom det första regnet på resan. Efter 2 1/2 veckas sol gjorde det inte så mycket bara det är fint imorgon igen

30-5-92 Lörd
Lördag morgon i Delfzilj. Vädret är ganska fint, sol, men blåst. Det gör inget med lite blåst på kanalerna, tvärtom, det svalkar lite.
Snackar lite med en amerikan som är på väg till Stockholm.
Betaladr hamnavgiften, 10 gulden, ca 33 kronor. Kastar loss vid 10-tiden och går mot slussen där där vi bunkrar diesel, köper ett par kartor över Holland som fattades och går sedan vidare på Emskanal mot Groningen.
Dieseln kostade 49 cent per halv liter, ett konstigt sätt att räkna.
Väl i Groningen hamnar vi mitt i en sommarmarknad med en himla röra i Osterhafen.
Vi lägger till och går iland för att studera detta liv.
På kvällen förtöjer vi om inne i själva hamnen när marknadslivet lugnat sig.
Vi tar en promenad i stan vid 22-tiden och bevittnar ett polisingripande på en ung kille. Med handbojor slängs han in i polisbilen för vidare transport.
Stan verkar kriminell tycker skepparn på Monsun och laddar signalpistolen.
Vi ligger i en obevakad hamn och vissa spår uppe i stan tyder på tjuverier. Cyklar och mopeder var låsta med kättingar, inte små länkar utan grov kätting.
Det hade inte avskräckt någon från att helt sonika skruva av pakethållaren på en cykel där kättingen var fäst.
Det enda som låg kvar av cykeln vid trädet som det hela var fäst vid var pakethållaren och kättingen.
Vi törnar in strax efter midnatt med pistolen inom räckhåll. Det skadar inte att vara försiktig, även i överkant.

31-5-92 Sönd
Natten var ganska lugn. Lite stoj och stim på hamngatan utanför, men annars lugnt.
Vi kom iväg vid tolvtiden, ganska lagom för att komma för sent till slussen in till kanalvon Starkenburg, som stängde igen till kl 16.
Nästa gång ska jag studera boken "Watertoerisme" lite bättre.
Efter ett par timmars gång knöt vi fast vid slussen i Gaarkeuken. Hur detta bynamn uttalas blev jag aldrig klok på, men slussmästaren hängde med när jag anropade"Sluis Gaarkeuken" på VHF-radion dagen efter så det var väl i närheten med min holländska.
Ringde Diö på kvällen. Allt väl.


1-6-92 Måndag
Slussning alltså starx efter åtta och sedan kurs mot Lemmer. Landskapet skiljer sig markant jämfört med Tyskland. Där åker man i grävda diken med begränsad utsikt över strandvallarna. I Holland ligger vattnet i regel högre än land varför man får en vidsträckt vy att blicka över.

Vattenvägen ner mot Lemmer är fin men med tät trafik. Holländarna utnyttjar verkligen sina båtar.
Kanalerna går kors och tvärs genom landskapet så därför dyker det ofta upp ett segel eller en styrhytt på en båt mitt ute på en åker tycks det.

Vi passerade många vackra platser där vi gott kunde stannat och tittat lite, men skulle vi göra uppehåll överallt där vi tycker det är vackert kom vi aldrig till Medelhavet.

Lemmer är en vacker liten stad med mer båtar än invånare tycks det som. Vid inloppet till stan ligger husen strax vid kanalkanten och istället för garageinfart finns det en liten hamn lagom stor för en båt på 8-10 m. Vi gjorde fasr för dagen utmed kanalkanten.
Gick en runda i stan för att försöka lokalisera en bank med detta eländiga Visakort. Nästa gång blir det Eurocard.
Någon bank hittade vi inte men däremot provade vi någon pannkaksrätt på en restaurang. Pannkakor med skinka, tomat eller frukt. Ett 15-20 olika sorter skall finnas att välja mellan. Mätta och stinna törnar vi in vid 23-tiden.
En regnskur har svalkat luften en aning. Det har har varit kvavt i flera dagar nu.

2-6-92 Tisd
Yvonne har fått magsjuka. Skepparn går ut på stan och köper filmrulle och några vykort.
Staden är faktiskt mycket charmfull, särskilt utmed kanalen kantad med uteserveringar och små butiker.
Bank för Visakort finns först i Amsterdamm blir jag upplyst om, toppen. Nu blir det till att snåla igen.
Vi lämnar Lemmer genom em sluss och genom ännu en går vi in på kanal Lemstervark. Det regnar lite grann och är disigt.
Vi övernattar i Ketelhaven, ett ganska ödsligt ställe med en restaurang och ett museeum som enda nöje. Ingetdera intresserar oss denna lite rugguga kväll.
Vi törnar in tidigt efter lite regn och åska.

3-6-92 Onsd
Gasten har fått ordning på magen igen och vid tiotiden är vi åter på väg. Idag har vi Harderwijk som mål. Vädret är ganska kvavt och solen försöker bryta igenom.
Vid 15-tiden angör vi så ovannämnda stad. En gammal sjöstad med trånga gator och gränder.
Ett litet hopp tänds när vi får höra att det fanns en bank för Visa, men det hoppet försvann snart efter förfrågan uppe i stan.
Vi skulle gärna besökt stans delfinarium som ligger i hamnnen men vi vågade inte ta av våra resterande gulden.
Ett halvt kilo rökt ål för tio gulden kostade vi emellertid på oss. Middagen bestod även idag liksom igår av tysk rindergulasch i konserv. Vi måste hitta en Visabank innan helgen annars får vi problem.
Kvällen var lugn för oss och även för hanbebs restaurang, två gäster frossade på något drickbart. Hur man överlever på en sådan dagskassa skulle jag gärna vilja veta. Då fanns det kanske en chans att klara sig även med Visa-kort.


4-6-92 Torsd
Regn från en helt igenmulen himmel.
Vi kastar loss kl tio och regnet öser ner hela vägen mot Ijsselmeer, som idag även visar sin dåliga sida med krabb och gropig sjö.
Vi gör en liten sväng ut mot ön Pampus för att undgå för grunt vatten innan vi svänger söderut för att komma in i rännan till vår nästa hamn, Muiden.
På kartan valde vi ut en hamn innanför slussen. Det var inte den bästa plats i världen men den var gratis och det passade våra plånböcker perfekt.
Nackdelen var att där fanns överhuvudtaget inget mer än två ringar i kajen. Dessutom låg vi strax bredvid en bro där trafiken in mot Amsterdamm var lindrigt sagt intensiv, men det var gratis.
En promenad i stans trånga kvarter och inhandel av färskt kött till middag uppvägde hamnvalet.
Ringde till Signe. Allt väl.

5-6-92 Fred
Kl är 22.30 när jag skriver detta.
Ett rejält åskväder drar över hamnen i Muiden där vi ligger väl förtöjda i marinan.
Vi fick flytta från vår gratisplats imorse, man fick inte ligga där förklarade en äldre herre på helt oförstelig hollandska.

Sedan vi hittat en plats i den överfulla marinan tog vi bussen in till Amsterdamm. Tunnelbana den sista biten .
Det var en mycket brokig stad. Människor av alla slag och alla färger. Knarket säljs fritt på gatorna och det är ett myller överallt.
Vi höll oss mest på "Main street" shoppinggatorna där Yvonne löpte amok mellan klädesaffärerna. Skepparn fixade sitt inköp på ca 5 minuter. Två st T-shirt för 10 gulden, 33 kr.
Har ikväll tre båtar på utsida.
I Amsterdamm fann vi också en Visa-bank!
Ringde Lill och Krister. Allt väl.
Åskan håller fortfarande på.
Grannarna som kommer från Amsterdamm, bjöd på ett glas genever ikväll och vi hade en liten pratstund på engelska.


6-6-92 Lörd
Lite bättre väder.
Idag står ett besök på slottet här i Muiden på programmet. En guidad tur på holländska låter väl bra men hon tog några fraser på engelska också så vi hängde med.
Dagen förflöt lugnt och på kvällen hade vi fyra båtar på utsidan. E-fyran på Monsuns fördäck. Åska och regn på kvällen.

7-6-92 Sönd
Regnet vräker ner och skepparn har magsjuka. Det regnar hela dagen så vi ligger still.Vi har ingen lust att stå i regnet och vänta på slussar som det finns en hel del av i Amsterdamm, dit vi ämnar gå om vädret medger.
På kvällen klarnar det upp och vi går en runda på stan.
Vid slussen är det fullt av liv med orkester och öldrickande människor. Folk står överallt på de trånga gatorna och dricker ur sina glas, som strosande krogbetjänter ilar omkring med.
Ibland går där en bricka i gatan men det sopas snabbt upp och nya kommer i rappet.
Vi har ånyo fyra båtar på utsidan och folk från dess kutar av och an över Monsun.
Det börjar bli lite irriterande. Imorgon sticker vi hurdant vädret än är.


8-6-92 Månd
Bra väder. Vi ger oss iväg vid 11-tiden efter att först ha tankat diesel.
Vi går in mot Amsterdamm över Ijsselmeersom idag är på ett bättre humör än när vi senast seglade på henne.
Bukten mot Amsterdamm är full av båtar. Vi slussar in i en av de tre slussarna till staden och går ner mot Koenen, en hamn som en holländsk familjpratade mycket varmt om.
Varken kanalvägen dit eller hamnen gjorde något större intryck på oss.
Den enda poängen med det hela var att när vi slussat ut på den lilla sjön där Koenen var belägen, hörde vi en röst bakom oss från en liten katamarn: "Är du alldeles blind din jävel!" En flinande svensk körde om oss och pekade samtidigt på sin lilla svenska flagg han hade uppe.
Ett typiskt svenskt hälsningssätt.
Vi stannade så länge i hamnen att vi åt middag innan vi gick tillbaka samma väg som vi kommit. Att färdas på kanalerna i Amsterdamm har nog sin tjusning, men då ska man ha en båt med högsta höjd 2,20 m. Dessa otaliga broar som man får ligga och vänta på öppning för att komma igenom.
Vi kom ut på öppnare vatten efter ett par timmar och gick in till hamnen Sixhaven för natten.
Åskan dundrade och lite regn kom också. Vi snackar lite med en svensk som legat där sedan oktober 91. Han hade gjort lite jobb på båten under vintern för vidare färd mot Teneriffa. Där låg också en dansk med planer att gå kanalerna ner till Medelhavet.


9-6-92 Tisd
Vädret är bra och vi ger oss iväg vid 11-tiden. Bort mot slussen men vi slussar inte ut på Ijsselmeer utan viker ner på Amsterdamm Rijn-kanalen. En bred och stor kanal som går söderut och är hårt trafikerad av pråmar.
Vi hade satt upp den trettonde dekalen från olika platser vi besökt och Yvonne påstod att vi borde nog skaffa den fjortonde innan vi drabbas av olycka. Skepparn rynkar på näasan åt detta skrock, men då hörs en kraftig smäll under båten.
Vad f-n hände. Gick vi på grund, slog vi sönder något, sprang vi läck, kan vi fortsätta. Frågorna ilade genom huvudet som blixten. Förmodligen körde vi på ett stycke trä som legat strax under vattenytan, och Yvonne, som styrde,vid tillfället, förbannade kanalen.
Vi fortsatte efter kontroll av det vi kunde kontrollera över vattenlinjen. Efter 13 km vek vi av och in på Weecht, en mindre flod ner mot Utrecht.
Där upptäckte jag att loggen lagt av. Jaha, det där jävla trästycket träffade så klart givaren till loggen, så nu blir det att plocka upp båten och reparera.

Floden Wecht var helt underbar. Lika mycket som vi ogillar Amsterdamm Rijnkanal, lika mycket blev vi förälskade i denna flod som slingrar sig fram genom grönskan och letar upp små idylliska byar och småstäder med jämna mellanrum.

Några broar som fordrar öppning passerar vi i dessa oaser och vid en av dessa lägger skepparn in backen på Monsun för att invänta öppning och kan man tänka sig, något sjögräs hade suttit fast i loggens impeller och när vi nu backade så lossnade skiten och allt fungerade.

Alla lovord till floden Wecht, som vi prisade ännu högre när vi kom in i den gamla stadsdelen Utrecht. Först måst4e vi dock passera en sluss och precis lagom till slussningen kom det en åskskur som inte var av denna värld.
Iförda badbyxorför skepparns del och något dylikt för ruffhäxan , stod vi i ösregnet och höll i våra tampar samtidigt som en blixt skar ner något hundratal meter ifrån oss. Smällen var öronbedövande.
Regnet upphörde dock och vi fortsatte in i den gamla delen av staden. En helt sagolik färd i denna canyon ca 4 m under gatunivå med broar och tunnlar att passera. Vi gick sträckan 3 ggr. för säkerhets skull. Nåja , det var mest för att leta upp en plats att förtöja vid.
Vi hittade så småningom ett liggeställe på en stickkanal som passade bra.
Vi gick iland och letade upp en restaurang för att där inta en pepparstek med olika tillbehör. Pris 51 gulden, ca 165 kr.
Kvällen var ljum och skön. Vi törnar in vid midnatt.





10-6-92 Onsd
Ligger kvar och handlar.

11-6-92 Torsd
Vi kommer iväg först vid 11-tiden. Vi har börjat slöa till. Sena kvällar gör att vi sover för länge om morgnarna. Men vi hinner nog med vad vi ska ändå.
Vi korsar Lek-kanal och fortsätter på Merwerde-kanal ner till Geringehem där vi slår läger i stadens hamn vid slussen.
Dagsetappen är inte så lång, men vi hinner inte ner och klarera in i Belgien innan helgen ändå, så varför jäkta.
Servicehuset i hamnen innehöll bl a nya fina tvättmaskiner som vi utnyttjade till ett pris av 10 gulden per maskin. Men då följde tvättmedel till.
Tre maskiner tvätt. Skepparn undrar fortfarande hur det kunde bli så mycket tvätt på en månad.För det mesta har han gått i badbyxor.
Hela skansen full med tvättlinor.

12-6-92 Fred
Aldrig avsegla en fredag säjer gammalt sjömansskrock, men vi avseglade för en månad sedan så vi tar inte detta så allvarligt.
Halv tolv kommer vi iväg sent igen men skansen måste bli fri från tvätten som nu är torr och ska efter "ruffans" kommendering strykas och läggas på plats.
Landström inkopplas och skepparn flyr iland för att uppsöka postkontor för ett brev till en intern arbetsplatstidning.
In i slussen och ut på Nieuwe Merwerde och ner mot Hollands Diep.
Kl 16 lade vi till i Willymstad. En liten märklig stjärnformig formation bildade staden (vallgrav).
Ikväll cyklade vi en runda och gjorde succé vid en av uteserveringarna. Våra minicyklar väcker uppståndelse var vi kommer. Folk reste sig upp från stolarna för att se.
Regnade lite. Det verkar som en dagsrutin att det ska stänka till lite grann varje kväll.
Hafenmeister hissade den svenska flaggan tillsammans med övriga gästers från Belgien och Tyskland.
Det var en trevlig gest som vi uppskattade.


13-6-92 Lörd
Kom iväg i fint väder vid middagstid. Nästa hamn ligger inte mer än några timmar framför oss.
Tholen heter denna lilla ort vid kanten av Schelde-Rijn-kanal.
Det tog en knapp timme att gå runt byn, men krogar och restauranger var det ingen brist på.
En tämligen lugn dag och kväll.

14-6-92 Sönd
Om gårdagens etapp var kort så var nog dagens rekordkort, ner till Lill Kreekkrak-slussen några sjömil söder om Tholen Det var ju söndag och detta var sista platsen att klarera ut innan Belgien.
Slussen är alltid bemannad men om där gfanns någon tullare idag var ovisst.
Vi chansade på jackpot och drog en nit. Kl 9 imorgon måndag fick jag till svar i slussen. Vi fick knyta fast i en liten "steige" (brygga) efter genomslussningen och tillbringa natten där.
Solen brände som en svetslåga hela dagen och den portabla duschen vi hade ombord var guld värd.
Mot kvällningen tyckte vi att vi skulle röra på oss lite så vi tog cyklarna för att trampa in till Bergen op zoom, en mindre stad som enligt skepparen inte låg så långt bort.
Fågelvägen var det inte så långt, nej, men vi fick runda en av dessa miljoner små insjöar som Holland har att erbjuda, så det blev minst ett par mil innan vi var ombord igen med stela ben och ömmande bak.

15-6-92 Månd
Idag skulle vi klarera ut. Kl 9 packade skepparn på sig pass och skeppspapper och travade raskt upp till slussen och meddelade sitt ärende för en tulltjänsteman.
Med ett vänligt leende önskade han oss lycklig resa. Han ville inte ens titta i passen. Hela den här löjliga vänta var bortkastad. Ett plus var att bryggavgiften var gratis.
Nåväl, om in och utklareringen var enkel i Holland så fick vi dubbelt av den i Belgien.

Antwerpen stod nu som nästa anhalt och det dröjde inte mer än någon timmer förrän industrikajerna dök upp i denna enorma hamn. Milslånga kajer med enorm trafik på kanalen.

Vi segade oss in mot centrum av gettot och skulle nu leta upp ett ställe att klarera in på. På kartan var det utmärkt vid en krök på kanalen men vi hittade inget förrän efter någon kilometer. Då upptäckte vi en holländsk fritidsbåt som låg vid kajen och guppade alldeles våldsamt.
Min första impuls var att han ligger inte där utan att var tvungen. Alltså styrde vi bort mot kajen och där såg vi en oansenlig skylt som det stod "Douane" på (tull).
Det var inte någon trivsam plats att förtöja vid. En vass cementkaj med livlig pråmtrafik utanför som fick Monsun halvt om halvt att klättra upp på land i skvalpet som följde.
Jag ilade upp på tullkontoret och där fick jag med ett leende också en önskan om trevlig resa. Ingen passkontroll här heller.

Vi fortsatte längre in mot staden och bommade en tidigare utsedd sluss för att komma till marinan "Imalso" på floden Schelde.
Vi följde med strömmen av båtar in under lyftbara broar som sedan segt stängdes bakom oss.
Vi har kommit fel, konstaterade jag.
På kartan letar jag upp en annan väg ut. Den spärras av en bro där endast jollen kommer under. Vi kör fram till detta låga järnmonster och en uniformerad äldre herre kommer ner till kajkanten och frågar om vi har löst biljett.
Vi har inte löst någon biljett. Vad är nu detta. Han förklarar att det nog är bäst att vi ordnar "ticket" för kanaler och slussar i Antwerpen. Kontoret för detta låg inte mer äm 100 m därifrån. Såtillvida hade vi kommit rätt. Vi lade till utanpå tidigare nämnda holländare som såg lika vilsna ut som vi.

På detta lilla kontor fick jag nu visa mina skeppspapper och blev inskriven i datorn, samt fick ett FD-nr 68238 som jag skulle uppge vid slussarna. Alltsamman kostade 225 BFr.

Tjänstemännen förklarade att det var nog bäst att vi stannade där vi var under de dagar vi besökte Antw. Varför förstod jag inte och menade att vi skulle slussa ut och gå över till marinan "Imalso". Då får ni snabba på för där släpper de bara in båtar vid högvatten på floden och det är det om en timme.

Kvickt ner till båten och iväg, men nu upptäcker jag att kopplingen till prop-axeln har stänkt olja. Återigen den där autostradan av blixtar i huvudet. Vad gör vi nu? De fällbara
broarna var förstås nere. Jag anropar på kanal 20 VHF. Kalla på kanal 80 svara man oss.
Jag kallar på 80 men inget svar. Driver man med oss? Efter en knapp halvtimme går bron upp och vi följer efter två pråmar som dunkar förbi.
Nu är det bara en sluss ut på Schelde så vi ska nog hinna till marinan. Slussportarna går igen och mester kommer ner och frågar efter FD-numret.
Så långt fungerar det. "Du kan stanna motorn och göra fast för vi får vänta en timme innan vi öppnar ut till Schelde igen pga tidvattnet.
Han behövde inte upprepa sig. Jag förstod perfekt. Det här var inte vår dag.Jag förklarade att vi skulle slussa in till marinan.
"Det blir nog problem" sa han med ett glatt leende och försvann.

Jag kunde se oss ligga drivande med en trasig koppling fram och tillbaka med tidvattnet gurglande runt båten och slussportarna med sina röda stoppljus grina hånfullt mot oss.
En timme. Kanske kunde jag muta slussmästaren vid marinan. Nä, det blir nog inte lätt. Efter en knapp timma kommer vi ut från slussen och sätter fart mot marinan.
Hafenmeister, som även var slussmästare, förklarade att vi fick vänta ute på floden vid en boj tills han kallade på oss om en kvart ca. Sedan var det bara att köra in. Svårare än så var det inte.

16-6-92 Tisd
Kopplingen till axeln gjorde att jag låg vaken halva natten.
På morgonen börjar jag skruva med detta problem.
Efter att i någon akrobatisk ställning lossat motorn för att baxa fram den lite föröver och sedan även lossat trycklagret, konstaterar jag att kopplingen är ju OK. Det är bara att tejpa runt gummitätningen som har stänkt lite.
Det jobbet tar ca 5 min. De övriga 6 timmarnas arbete var helt onödiga. Efter en dusch tar vi en promenad genom tunnelsn under Schelde in till stan och kopplar av lite.

17-6-92 Onsd
Idag tar vi cyklarna in till stan och drar iväg till Zoo.
Mitt inne i stan ligger en mycket fin anläggning. med djur av alla de slag. Ett delfinarium hörde också till.


18-2-92 Torsd
Purrning av skeppsklockan vid 5-tiden. I denna hamnen gäller det att gå ut vid högvatten och idag inträffar det kl 6.30.

Kl 7 blir vi utsläppta och går mot Bryssel. Slussningarna är högre nu än i Holland. De riktigt höga på 7-8 m har "rising bollards".
Nr vi närmar oss Bryssel får vi sällskap av två holländska båtar. Bryssel är inte någon vacker stad från kanalsidan.

Skitiga industrier längs kajerna, rökigt och dammigt. Hamnen "Bruxelles Royal Yachtclub" låg vid infarten till staden. Namnet låter flott men det var också det enda. Den såg ganska ruggig ut. Vi bestämde att försöka hitta något bättre längre fram.
Så gjorde holländarna också.
Nu låg det en sluss i vägen med en lyfthöjd på 6 m. Vi gick in som vanligt, men här fick man skicka upp tamparna med en krok so som slussmästaren firade ned via ett rep.
Det var helst nytt för oss och givetvis var våra tampar för korta och när vi väl fått fram längre så låg Monsun på tvären i slussen.
Vi knöt fast utanpå en av holländarna. Någon bra natthamn hittade vi inte. Det blev utanpå en pråm med en låst grind in till landbacken.
Kvällen tillbringades alltså ombord med regnet strilande ner som det gjort nästan hela dagen och med minimalt matförråd ombord.
Den mat vi inhandlade i Antwepen var mest avsedd för den dagens middag. Vad gör vi imorgon? Vi har så gott som passerat Bryssel utan att kunna gå iland. Servicen för båtfolket här i Belgien är mycket minimal.
Längs kanalen finns inga tilläggsplatser och yachthamnarna är få och som denna i Bryssel, ganska ruggiga.


19-6-92 Fred
Vi går samtidigt som Holländarna. Dom vet en plats längre fram där vi kan lägga till och handla. Deras förråd behöver tydligen också förnyas.
Efter fyra ganska djupa slussar knyter vi fast i Halle, strax söder om Bryssel. När vi äntrar upp över kajkanten får vi se en härligt stor supermarket.
Vi gjorde två besök i denna välsorterade butik och fattigare blev vi, men nu var vi välförsedda med mat och dryck.
Holländarna hade gått vidare när vi kom tillbaka men vi träffade dom igen vid sluss nr 5, den sista slussen innan världens åttonde underverk som den kallas, slussen vid Ronquiéres.
En lutande sluss.
Man kör in i en stor balja med vatten. Porten stängs och hela baljan med båten i dras sakta på en järnvägsräls uppför en backe som är nära 1,5 km lång. Det tar ca 20 min att åka sträckan och när vi är uppe har vi höjts 68 m .
Järnvägsbaljan har sammanlagt 230 hjul under sig.
Imorgon ska vi göra denna turen.
Ikväll, midsommarafton tar vi en promenad bort till slussen för att beskåda denna egendomliga slussmetod.
Vi börjar närma oss franska gränsen nu och språket har nästan helst gått över till franska.
Det blir svårare och svårare att göra sig förstådd.

20-6-92 Lörd
Regnet hänger i luften men håller sig kvar där uppe ännu så länge.
Vi slussar in i baljan vid 10-tiden och åker uppåt tillsammans med en pråm i detta egendomliga transportmedel.
Allt går bra och vi åker vidare.

Det börjar regna, små spridda skurar. Charleroi står som mål idag. Vi behöver diesel och vatten. Kanalerna i Belgien är inte så servicevänliga som i Holland. Höga kajkanter med få tilläggsplatser.
I Charleroi hittar vi absolut ingenting, varken diesel eller vatten. Vi slussar ut på floden Sambre och går västerut.
Andra sidan ska det enligt kartan ligga en yachthamn. Vi hamnar efter första slussen på Sambre i en håla som liknade världens ände.
Regnet vräkte ner och någon hamn hittade vi inte. Vi går tillbaka till slussen och knyter fast i några buskar vid en låg kajkant.
Slussmästaren och jag hade tidigare haft en häftig diskussion om vårt vägval. Vi hade ju papper på att gå till Dinant och det låg åt andra hållet. Att med min franska försöka förklara att vi letade efter diesel och färskvatten var lika omöjligt som att köra en tjärad träpinne i ändan på en igelkott. Han skakade bara
på huvudet. Nu, när vi låg här i denna dieselbefriade by förstod vi varför.
Regnet vräkte ner hela kvällen och vid tiotiden kommer slussmästaren bort till oss och förklarar med teckenspråk, arm- och benrörelser samt en rappakalja på franska att vi måste flytta in i slussområdet, annars kanske vi skulle följa medi flodarmen där vi nu låg, som strömmade allt häftigare efter allt regn.
Ut i regnet och in bland nässlor och taggar för att göra loss och lägga oss på ett säkrare ställe.
Denna kväll prisade vi inte Belgien.



21-6-92 Sönd
Vi slussar tillbaka. Slussmästaren skakar även idag på huvudet. Jag har slagit på 10 lit diesel från reservdunken i Monsun och konstaterat att vi har så vi klarar oss en bra bit.
Namur blir målet. Enligt "piloten" finns där vad vi behöver Och det stämmer.
Solen börjar visa sig när vi på eftermiddagen lägger till vid "Port du Jambes" mitt i centrum av staden på floden Maas.
Namur var för oss som en oas i detta land som i inledningen inte visade sig något positivt.
Vi duschade och satte på oss rena kläder. Skepparn fyllde 45 år idag och det firades med en god måltid på en av stadens kinarestauranger.


22-6-92 Månd
Blå himmel betyder sol. Så var det idag också. Ett besök på Citadelle de Namur stod på programmet.

På kvällen skruvar jag bort kopplingen till prop-axeln. Den läcker fett. Någon läcka kunde jag inte hitta men däremot gjorde jag två stycken läckage vid demonteringen, så nu hade jag något att reparera.Tätningsmassa och tejp.
Skulle Monsun anlända till Medelhavet helt ihoptejpad? Det verkade så.



23-6-92 Tisd
Avsked från Namur. Diesel och vatten var bunkrat. En dagsetapp till Dinant sedan var det slut med Belgien.

Vid en av slussarne pratade jag med en holländare. Han hade frågat om vi hade ticket för Frankrikes kanaler. Det var något nytt för året. Vi hade givetvis ingen "ticket". Jag menade att det kunde vi väl lösa vid gränsen men så enkelt var det inte påstod han.
Vi fortsatte lite oroliga men med förhoppningen att det skulle lösa sig. Dinant var mindre än Namur men med gott om affärer och restauranger.
Vi jagade regnrockar för skurarna kom tätt.

24-6-92 Onsd
Ett bankbesök fick börja denna dag. Visakortet var ett mindre problem nu.
Regnrockar hittade vi i en reservdelsbutik för bilar. Två rockar för 600 BFr, ca 105 kr.
Där träffade vi en amerikan som med båt var på väg till Paris. Vi frågade om denna "ticket" för Frankrike. Han hade tagit tåget til Liege i Holland och där hade han köpt sin ticket påstod han.
Det lät ju kul. Skulle vi nu behöva åka tåg också för att fortsätta.
Vi gav oss iväg vid middagstid mot Givet vid franska gränsen.

Utklareringen från Belgien gick bra.
Nu gällde det om vi blev insläppta i Frankrike. Vi hade fått sällskap av en tysk motorbåt med två familjer ombord.
Skeppare var Rainer Born. Båten hörde hemma i Koblez.
Vi lade till vid marinan i Givet.
Tullarna hade stängt för dagen så vi skulle få åtminstone en natt i Frankrike.




25-6-92 Torsd
Duscha på morgonen och sedan bort ill Douane. Inga problem. Då kommer det nog vid slussarna tänkte vi.
En holländare vid bryggan förklarade att vi kunde köpa vår ticket i Paris.Själv skulle han inhandla sin i Nancy, så det lät ju hoppfullt.
Tyskarna hade gett sig iväg före oss men vi kom ifatt dom efter ett par slussar där de låg och väntade. En liten holländsk segelbåt hade anslutit sig till skaran.
Vi slussade elva slussar tillsammans innan vi alla tog natthamnvid en nybyggd kaj som låg vid en by som Gud har glömt.
Invånarna verkade helt inavlade och vi kände oss verkligen uttittade när vi på kvällen tog den vanliga promenaden för att inspektera.
Under vår promenad hade några av byns ungar roat sig med att kasta sten på båtarna, särskilt på Monsun. "Pierre" i den lilla segelbåten såg bekymrad ut när vi kom tillbaka.
Problem sa han.En stor skärva av en tegelpanna hade gått rakt igenom fönstret i Monsuns kapell. Ungjävlar, skepparn svor svavel.
Vi tejpade igen hålet, återigen tejp.
Tyskarna kom och bjöd oss på öl och vin. När vi väl kom ombord där kom ett nytt överfall med stenkastning på vår båt. Vi flyttade till tyskens utsida, sedan blev det lugnt.
En trevlig kväll blev det trots den tråkiga händelsen med byns underutvecklade delar av den yngre generationen. Av Rainer fick jag höra den otroligt glada nyheten att det kunde kosta
ett par tusen FFr i böter för att färdas i Frankrike utan "ticket".
"Das ist Wansinnig" sa han . Jag höll med.


26-6-92 Fred
Med tejpad koppling, tejpad bakruta och ett närapå illegalt befinnade i landet och med böter på kanske 2000 FFr hängande över huvudet fortsätter vi denna dag vår färd mot Paris.
Pierre med hustru stannar kvar i en liten stad efter ett par slussar. Vi och tyskarna fortsätter ner till Charleville, där vi går in till stadens marina och gör fast.
Efter ett bankbesök för att förvandla BFr till FFr fortsätter vi mot Pont á Bar och Canal des Ardennes.
Tyskarna stannade kvar Dom skulle kolla ett lager till prop-axeln som förde oljud. Kanske lite tejp skulle duga.
Slussen in till C des A var stängd när vi kom fram så vi gick ner till nästa sluss på Maas där vi kunde göra fast vid sidan
av slussportarna.
Yvonne höll på att trampa på en orm när hon hoppade iland med tampen.
Mörkret har lagt sig över den lilla slussvaktarbostaden och det är dags att törna in.
Idag har vi iallafall haft fint väder, sol och 27-28 grader.

27-6-92 Lörd
Upp vid 7-tiden och starta motorn för att strax före 8 slussa in på C des A.
Vid 13-tiden och sju uppslussar senare lägger vi till vid den lilla kajen i byn Le Chesne.
Över 30 grader varmt.
Yvonne håller sig nere i skansen men jag försöker härda ut på flybridge.
Inhandlar 2 lådor öl senare på eftermiddagen. Slussvaktarna blir glada för en öl i värmen.
Byn är ganska tyst och lugn och vi lägger oss ganska tidigt.
Imorgon har vi ett hårt slussningspass framför oss. 32 slussar till Rethel, nästa anhalt.

28-6-92 Sönd
Vid niotiden är vi på väg mot den första slussen i Frankrikes längsta slusstrappa, 27 slussar på bara 27 km.
Värmen frestar på. man går ut från en sluss och går direkt in i nästa. Det tog mig tre slussar innan jag förstod hur dom fungerade.
En slussvaktare pekade och viftade med armarna. Till sist förstod jag att slussarna här var automatiska och att vi skulle sköta den själva
Den fjärde slussen skötte jag själv och sedan gick det som smort.
Vid sluss nr 19 lade gasten av. Hon hade nu stått ute i solen i flera timmar och var tvungen att söka skydd nere i skansen.

Solen brände från en molnfri himmel och termometern visade ibland på över 35 grader. Tack vare att det va nerslussning och vattnet sjönk jämnt och fint klarade jag av att slusa ensam.

Vi närmade oss nu de sista slussarna i denna långa trappa och Yvonne började kvickna till igen.
Vid sluss nr 27, den sista, fick vi ett papper om hur den automatiska slussningen fungerade.
Det hade varit betydligt bättre att få det vid den första slussen istället.
Efter ytterligare fem vanliga slussar var vi framme i Rethel där vi tog natthamn.
Vi har nu gjort 122 slussningar varav 32 idag sedan vi startade hemifrån. den 13 maj.


29-6-92 Månd
Lite småhandel av mat och 10 lit diesel innan vi lämnar Rethel vid 11-tiden.
Vi skulle försöka nå Reims idag men vi insåg snart att så kunde inte bli fallet.
En holländsk båt ligger framför oss och han går inte så fort. Det är ingen idé att köra om för vi får ändå vänta på honom vid slussarna. Efter ett par timmar kör vi ifatt en pråm som kör så enormt sakta på den smala och krokiga kanalen att vi beslutar att lägga till vid kanalkanten och vila oss istället. Holländaren gör samma sak.
Detta får vi göra om ett par gånger då vi ideligen kör ifatt pråmeländet. Neråt eftermiddagen gör holländaren fast för gott för natten. Vi fortsätter med förhoppningen att pråmen ska lägga till så vi kommer före.
Vi är framme vid dagens sjunde sluss strax efter kl 19. Pråmen går igenom och därefter stängs slussen för dagen. På ett eller annat sätt slapp vi pråmen ändå.
Vi knyter fast vid ett par träd vid kanalkanten, duschar på badbryggan. Värmen har också idag varit 30-35 grader.

30-6-92 Tisd
Vid niotiden på morgonen glider gårdagens holländare förbi oss samtidigt som vi kastar loss.
Vi slussar tillsammans. Vid "Barry" svänger vi av söderut motReims, de fortsätter västerut.

Vi har nu nio slussar till Reims, alla automatiserade.
Vid sluss nr 4 får vi inte grönt ljus. Vi passerar detectorn minst 4 gånger och försöker med grillådan av plåt för att den ska reflektera och vi få grönt ljus. Slussportarna står öppna men så länge vi har rött ljus vågar vi inte gå in.
Följden blir att vi får lägga till och gå upp och ringa på en speciell telefon till "Navigatione" Det är en kille som kör omkring på en scooter som det står Navigatione påoch ser till att slussportarna fungerar.
Han fixar det hela och vi fortsätter.

Vi närmar oss Reims och hittar ett bra tankställe med diesel och vatten vid infarten till staden. Innehavaren av detta serviceställe har också en marinaffär där vi hittar flod-och kanalkartor för vår vidare färd i Frankrike.
I centrum av staden lägger vi till i en marina. 37 FFR är dygnspriset.

Vi tog en kvällspromenad i lätt duggregn innan vi törnar in.




1-7-92 Onsd
Idag ligger vi stilla och tänker besöka katedralen Notre Dame. Yvonne shoppar medan skepparn tar ett par glas och lagar middag.


2-7-92 Torsd
Kastar loss vid 11-tiden och går vidare på Canal de l'Aisne.
Efter ssju slussar går vi igenom den 2,3 km långa Mont de Billy-tunneln. Vi har en engelsk fritidspråm före oss och en holländs motorbåt efter oss.
Pråmen kör så sakta att vi knappt får styrfart. Efter en slusstrappa på åtta nerslussar går vi ut på C.la Marne. Där lämnar vi holländaren. Pråmen har vi kört om för länge sen.

Efter två slussar lägger vi till i Mareuil-sur ay, uttal obekant. Vi befinner oss nu i champagnedalen och vinodlingarna börjar skymta på sluttningarna här och var.
Vädret har idag varit kvavt men ganska mulet.

Antal slussar sedan start är 155 st och antalet sjömil enl loggen är 1053 M.

3-7-92
Vi är på väg strax före nio på morgonen. Vädret är soligt och vattnet ligger blankt på Marne.
Vi har bestämt oss för att gå in till staden Epernay ett par timmar och titta lite. Efter ett par timmar lägger vi till i den privata marina staden har att bjuda på.
Ett societetsställe där tennis verkar vara i främsta ledet. Vi tar en snabbrunda i stan och konstaterar att här går åt mer än ett par timmar.

Vi besöker "Moét o Chandon" , en champagnetillverkare, en av många i den här delen av Frankrike En guidad runda turtåg runt staden och med champagnebesök blev tyvärr inte av då vi var för få resenärer, endast Yvonne och jag.
Det hade nog varit trevligt annars.
Åt ute på en pizzarestautrang på kvällen , 148 FFr. Priserna ligger högre här än i Holland och Belgien.

Under vårt besök i vinfabriken träffade vi två svenska familjer från Göteborg som var på bilsemester till bl a Paris.

Antal slussar idag två st.



4-7-92 Lörd
Efter en frukost och en dusch glider vi iväg vid 10-tiden. Vår granne, den engelske gentlemannen, vinkar glatt från sin cykel vid flodstranden när vi går ut mot Marne-kanal. Överallt sitter det fiskare vid stränderna.
Ibland är det en plåga. Vissa drar inte in sina revar förrän båten börjar dra i dom och då blir det oftast skrik och hojtande från land.
En del sitter i små roddbåtar som är så skrangliga och låga att minsta lilla våg skulle bryta sönder dom.
Besättningen på dessa små flytetyg vinkar många gånger att vi ska slå av på farten fastän vi inte gör mer än 4 knop.

Första slussningen idag var av en ny typ. Den hade sluttande sidoväggar utan pollare att göra fast vid. Efter mycket om och men kom vi i alla fall ner någon meter och kunde fortsätta vår färd.
Tre sådana slussar gick vi igenom innan de blev normala igen med raka väggar.
Efter fem slussar lade vi till i staden Chateau Thierry. Där skulle det finnas en bra kaj att lägga till vid.
Kajen var det inget fel på men det fattades moringar att förtöja vid så en lyktstolpe fick tjänstgöra som sådan. Stadens marina brygga tillät endast plats för de större motorbåtar som redanlåg förtöjda när vi anlände. Fem landmil har vi avverkat idag, fem slussar.
Vår sedvanliga promenad på kvällen bjöd inte på några stora scenerier.
Vi träffade svenskar även idag. Stockholmare, tror vi, på bilsemester. De frågade oss om vi hade haft problem med trafiken då det råder någon form av strejk i Paris. Vid vårt svar
att vi färdas vattenvägen blev de något förvånade. Kan man det? Ja, det vore nog lite lugnare kanske.

Vädret idag har varit växlande med dol och regnskurar. Kl är nu 23 och ett åskväder drar igenom champagnedalen.
Ett par uteliggare som hade krupit ner under sina täcken här i parken bredvid, har just haft polisbesök. Kanske fick de sova under tak inatt när regnet nu öser ner.


5-7-92 Sönd
Idag brann motorrumsfläkten upp. Det hände just vid den sista inslussningen för dagen.
När vi låg och väntade på att portarna skulle öppnas kände vi en konstig lukt sedan vällde rök ut från alla håll och kanter.
Vid närmare efterforskning på kvällen när vi lagt till i staden Meaux, visade det sig att fläkten blivit helstekt samt kablarna fram till den.
Förutom denna lilla episod fann jag att kylvattenpumpen läckte och att kopplingen till prop-axeln kastat ut mer fett. Annars var dagen lugn.
Sex slussar gör 168 st.
Vi åt på kinarestaurang, en snålt tilltagen middag.

6-7-92 Månd
Upp tidigt och börja reparera. Ny fläkt inhandlas på närliggande marinshop där jag även köpte värmebeständigt fett till kopplingen.
En holländare, som låg vid kajen trodde mer på sitt eget "kogellagerfett" som han hade ombord, men efter moget övervägande tog jag det nyss inhandlade.

Fransosen på marinshopen, ett ställe som mer liknade ett skrotupplag, och jag hade en livlig diskussion om min koppling. En engelsktalande italienare blev inkallad som tolk, sen var farsen ett faktum.
Fransosen sa att kopplingen var Ok, "no problema" sa han. Jag menade att "inte fan ska fettet kastas ut". Tryck dit mer efterhand som det försvinner sa fransosen. Den engelsktalande italienaren begrep inte ett skvatt och började i sin iver att prata sitt eget tungomål, varvid fransosen upprörd upplyste honom om att han var kvar i Frankrike.
Lika förvirrad som innan detta besök på marinshopen gick jag ner till båten och tvättade ur all den gamla smörjan i kopplingen och kletade dit ny. Allt under holländarens uppsiklt och med en kommentar om att skulle vi ända till Spanien vore det nog bättre att köpa en ny. Hur köpper man en ny här?
Frnsosen sa ju att den var OK.

7-7-92 Tisd
Upp och skruva igen. Vattenpumpen läckte ju också. Vid närmare kontroll upptäckte jag repor i axeln. Skulle det räcka med att byta packboxen eller?
En ny runda till marinan.
Två dagar skulle det ta från Paris för en ny axel. Jag beslutar att chansa med att byta packboxar, sedan kunde jag köpa axeln när vi kom till Paris.
Efter montering läcker pumpen likadant. Vågar vi köra? Nej, fransosen får beställa en ny från Paris.
Ett nytt besök i marinskroten.
Det är inget fel menar fransosen. Du måste bara byta packboxen, sedan är det "no problema".
Jag orkade inte försöka förklara att jag redan bytt dom och ännu mindre viktigt blev det när han förklarade att sådana packboxar gick inte att få tag i här i Frankrike. Det var ju axeln jag var ute efter.
Med "no problema" ringande i öronen gick jag ombord, monterade pumpen, varefter vi startade upp och gick iväg. Fem slussar senare lade vi till vid en privat marina i Bry sur Marne.
Vi är nu en knapp dagsetapp från Paris och med lite tur håller våra hårt slitna prylar även den sträckan.
En veckas vila och lite nya reservdelar ska väl fräscha upp Monsun så att hon klarar resten av färden.
Fräsch invändigt har hon blivit efter Ruffans städning i Meaux. Antal slussar 173 st.

8-7-92 Onsd
Efter frukost och hårtvättning ombord lämnar vi marinan och går mot Paris.
Två slussar med slussnig tillsammasn med tre pråmar, sedan är vi ute på Seine.
Strax innan ön som ligger mitt i floden med Notre Dame belägen mitt på, slussar vi in till Paris bästa och säkraste marina, Port de Plaisance de Paris Arsenal.
Här ligger en svensk segelbåt och ett par danskar tillsammans med ett hundratal andra båtar från olika länder.
Vi får en bra plats och lägger till för en veckas vistelse i staden Paris.
En lång promenad blir det också innan vi knyter oss i den bevakade hamnen.
Vakter går hela natten med hundar och bevakar hamnområdet. Antal slussar 2 eller 175 st.


9-7-92 Torsd
Paris är stort. Vi såg en del av staden från toppen av Eiffeltornet idag. 320 m ovan marken får man en otrolig utsikt. Triumfbågen fick också ett besök även om Yvonnes fötter brände som eld.
Det blir mycket promenader även om man åker Metron så mycket det går.
Pratade med två danska killar som ligger en bit bortanför oss. De har varit på väg sedan 9 april och ska vara tillbaka i okt.
Lite moln och varmt.
Ringde Lill på kvällen. Vi får paket om några dagar.
Köpte elkontakt idag så vi kan använda landström.

10-7-92 Fred
Upp tidigt, halv åtta.
Vädret mulet men varmt.
Idag ska vi köpa reservdelar till motorn.

Metron till St Cloud.
Där hittar vi långt om länge Nautic Hall. En stor pråm med reservdelslager för Volvo Penta.
Åt middag mellan besöken på pråmen. Pizza i jätteformat.

Hemma vid fyratiden, lite vila sedn ut igen i stan.
Vi gick "Rue Montmartre" i alla dess riktningar.

Även om Paris är en världsstad så förefaller den ytligt sett ganska fridfull. Givetvis en intensiv trafik men inget bråk eller skadegörelse som vi setti andra storstäder. Uteliggare, tiggare och fyllon finns ju här också i mängder men de ofredar inge.

Folk promenerar, sitter på restaurang i parker, på trappor, överallt är det människor. Människor som sover, läser, tar en picknick på en gräsmatta och framförallt så pussas man och kelar mycket här i Paris.


 



Resan fortsätter, men här lämnar vi

Yvonne och Leif och Monsun för den här gången