Skeppsvarv på Boön 1659-1676
Efter freden i Roskilde den
26 februari 1658, då Blekinge blev svenskt, sändes kapten Peter von
Edam från Amaralitets-kollegium till Bodekull (nuvarande Karlshamn) för
att under-söka, om ett skeppsvarv kunde byggas där.
Hans rapport till konungen Karl X Gustaf talade om, att platsen hade god hamn
med 40 till 50 fots djup och passade bra till skeppsbyggeri.
Skepp med en längd på 140 fot eller något mer, kunde byggas
på det tänkta nya varvet.
Den 17 april 1659 beslöt
konungen att anlägga ett skeppsvarv på ön Boön, belägen
vid inloppet till hamnen, ca 1.200 meter från själva fiskeläget
Bodekull. Till varvsinspektör utsågs samtidigt ekipagemästaren
på Skeppsholmen i Stockholm, Ebbe Simonsson, med en årslön
av 600 riksdaler.
På Boön lät han uppföra bodar och verkstäder för
skeppsbyggeriet och på Sternöhalvön intill, hus för hantverkare,
smeder och timmermän. Dock bodde ca 100 man på Boön och Simonsson
själv fick Tubbaryds gård som bostad. För kostnader till varvets
drift uppbar han ränta från Asarums socken norr om Bodekull.
År 1659 kom den engelske
skeppsbyggmästaren Thomas Day till varvet i Bodekull. han var en mycket
skicklig yrkesman och lönen var 1000 riks-daler sivermynt om året.
Arbetsfolket utgjordes av ett 15-tal båtsmaän från Smålands
kompanier, ett 15-tal tyska timmermän från Lübeck och Stralsund
(endast sommar-månaderna)., 6-8 smeder och ett 10-tal sågare i skogen.
Timmermännen hade 20-24 öre silvermynt i dagslön.
Smidesjärnet togs från Huseby och Ålshults järnbruk i
södra Småland. Ekvirket till fartygen togs från Asarums socken
där bönderna på konungens order tvingades till dagsverken. Det
var ett hårt arbete att hugga och köra virket till varvet under hela
året.
Masterna gjordes av furu från Dalsland men bäst var lärk.
Alla skepp som byggdes i på Boövarvet bestyckades i Stockholm.
I mars 1661 utmändes Christopher Schröder från Hamburg till Amaralitets-fältskär vid skeppsvarvet på Boön. Han var sedan borgmästare i Carlshamn under åren 1678-1699.
År 1669 efterträddes
Thomas Day som skeppsbyggmästare av Gunnar Olofsson Root från Göteborg.
Det var mycket ovanligt med svenska skeppsbyggmästare.
Under senare hälften av augusti månad 1676 upplöste Ebbe Simonsson
varvet efter befallning av konungen Karl XI. Skeppsbyggmästaren Gunnar
Olofsson Root och timmermännen fick då bege sig till det nya skeppsvarvet
i Kalmar.
Kort därefter kom danskarna till Carlshamn, där de förstörde
och plundrade varvet. Ebbe Simonsson med familj fick fly undan fienden till
Växjö, och han förlorade alla sina ägodelar.
Den 8 augusti 1677 beslöt amaralitetskollegium att skeppsvarvet på Boön skulle läggas ned.
Klicka här för att se vilka fartyg som byggdes på Boön